Är det värt arbetet?

Varje år sparar jag ett gäng produktionsdrottningar som jag har för egen utvärdering till nästkommande säsong. De har under drottningodling säsongen varit i en så kallade avläggarlåda som rymmer 6 stycken lågnormalramar.

När det närmar sig mitten av augusti, börjar jag att plocka ihop alla parningskuporna och slår ihop alla ramarna så de till slut bildar ett samhälle på 10 st lågnormalramar alternativ en avläggare på 7st lågnormalramar. Det är milt uttryckt kaos då jag slår ihop olika parningskupor där bina blandas ihop och ska nu samsas och komma överens med en stycken äggläggande drottning.

Vid detta tillfälle är det olika stadier av bin som har pysslat om parningskupan och varefter som det finns en äggläggande drottning så kan man likna dessa små bikupor som jag benämner parningskupor. Dessa huserar om 2 st lågnormalramar och då är det väldigt lite bin. Denna lilla mängd bin, kan omöjligt hålla drottningen i liv samt värme och det dör troligen ut redan innan årsskiftet. Men, då jag vill invintra dessa av olika anledningar, tex utvärdera mina produktionsdrottningar som flera av er har köpt utav mig, så säkerställer jag att ni har fått nöjda drottningar. Men, för att dessa drottningar ska överleva så måste jag ge dem rätt förutsättningar och det viktigaste är att se till att det finns många sk vinterbin.

För att hjälpa till, så drivfodrar jag dessa numera avläggare/samhällen rejält under minst sex veckor. Genom att jag drivfodrar simulerar jag som om att naturen ger massor av nektar och bina ser då till att mata upp drottningen så hon inte drar ner på äggläggandet för säsongen eller slutar helt med att lägga ägg. De flygbin som är ute och samlar pollen och nektar bidrar med protein trots det är sent på säsongen så drottningen har sina byggstenar att kunna lägga ägg.

Hur går det till att drivfodra? Det man gör kräver lite arbete av biodlaren och då främst kontinuitet. Jag använder mig av vanligt strösocker och vatten som jag blandar till en lösning  av 50%. Av denna lösning ger jag samhället mycket små givor i en mängd som uppgår till 2-3 dl och ger detta varannan eller var tredje dag tills jag ska invintra samhället. Sockerlösningen häller jag i foderlådan som jag redan ställer på, när jag slår ihop parningskuporna till ett samhälle och ger dem omgående sockerlösningen. Dels så får de lite att pyssla med, samtidigt så invintrar jag samtliga bisamhällen i den bigård som jag har dessa samhällen. Genom att jag invintrar övriga samhällen i samma bigård, minimerar jag risken med att det ska bli röveri. Jag kan även med fördel ge dem extra tillskott av pollendeg för att ”boosta” dem så de också kan lagra energi i kroppen inför vintern.

Jag kan se när jag kontrollerar dessa blivande starka invintringsdugliga samhällen, att mitt arbete med att drivfodra fyller sitt syfte, genom att det är fina stiftade celler med ägg och larver på flera av de mittersta ramarna. Att jag väljer att drivfodra minst 6 veckor beror på att det tar 21 dagar för arbetar bi att kläckas och jag vill ha många arbetarbin som ska hålla samhället varmt under vintern och vara pigga och alerta när våren gör sitt antåg. Det är därför som jag börjar så tidigt som möjligt att drivfodra i början av augusti till mitten av augusti, för att sedan ge dem sin giva av vinterfoder. I mina ögon sett är det väldigt sent att invintra i mitten av september då jag brukar invintrat dem senast sista augusti men har man ett syfte och en plan, så går det utmärkt i alla fall.

Anledningen till att jag vill invintra tidigt, är att bina ska ha gott om tid att dra ner fodret när det fortfarande är varmt ute och de har gott om tid att sänka vattenhalten i bifor, samt att jag vill inte ha ljunghonung att skatta då det är en utmaning.

Hur blev resultatet av drivfodringen nu då? Jo, det blev utmärkt och det är nu starka bisamhällen/avläggare där det är påsittande bin på samtliga ramar, så det ser mycket lovande ut att de har fått många nya vinterbin.

Härnäst kommer årets höjdpunkt för mig! Det är nämnligen att jag åker till Köpenhamn och ska besöka ApimondiaScandinavia 2025. Syns vi där kanske!?

Nu slungas det för fullt i vårt avlånga land och med det, blir det kladdigt oavsett hur noga man är. Får man en droppe honung på fingret, sedan kanske man tar i avtäckningsgaffeln, lyfter på locket till slungan och greppar tag i en slungad ram osv. Allt blir kladdig av honung oavsett om man vill eller inte..! 

Att ha en bra plan för att undvika att man själv sprider kladdet vidare till allt som kommer ivägen, är att försöka hålla sina fötter/skor och fingar/händer så kladdfria som möjligt. Själv har jag en liten hink med vatten och en ren disktrasa som ligger i hinken. Då kan jag kramar bort kladdet och torka mig direkt efteråt. Detta har fungerat så bra under alla år. Till saken hör att jag inte har indraget vatten i mitt slungrum och därför har jag min lilla vattenhink med disktrasa.

Efter slungningen är det dags att diska hinkar, avtäckningsgaffeln och så silarna. Dessa silar har varit ett kapitel för sig, men även här är det enklaste nog!

Jag fyller helt enkelt en hink som jag har haft honung i som ska diska, med vanligt kallt vatten och sedan låter jag min rostfria dubbelsil få hänga där på kanten i vatten. Jag liksom dränker her dubbelsilen i det kalla vattnet och låter det stå över natten.

Dagen efteråt som silen har legt i blöt, har all honung löst upp sig i vattnet och vaxet flyter ovanpå vattenytan. Försiktigt skopar jag upp vaxet från ytan, lyfter ur den grova silen och lyfter upp de minsta vaxbitarna som har legat och flutit under den grova silen, men som har fastnat i finsilen. Sedan sköljer jag rent vaxresterna om det finns något kvar och spolar bort så det inte finns något honungsvatten kvar. 

Därefter får silen lufttorka och sedan är den redo att användas igen till nästa gång det är dags att slunga! Plötsligt så är diskning av honungsredskap så mycket lättare och jag gör så med avtäckningsgaffeln som får ligga på botten av samma hink. Jag verkligen älskar det enkla men funktionsdugliga när det kommer till städning! 

Hur gör du?

Säg den biodlare som inte har tagit reda på en bisvärm? Men det är heller inget som man vill ha. Det är sällan en bisvärm kommer när man sitter sysslolös, utan istället så är man kanske bortrest, jobbar, närvarar vid en studentfest eller helt enkelt inte ser att samhället svärmar.

Anledningen till att bina svärmar, är att det är deras naturliga sätt att föröka sig och att bilda nya samhällen. Det som sker inne i bikupan, är att bina har dragit upp sk svärmceller och det kan var väldigt många, upp till 20–25 st små ”jordnötsliknade” celler. Detta signalerar även till arbetarbina att de behöver även banta ner den drottning som går i samhället, så att hon kan lämna bikupan och flyga ut med bisvärmen. Utöver detta, fyller dragbina sin honungsmage med mat som de kan klara sig på i endast ett par dagar. Observationer man kan göra i samhället, förutom att man upptäcker svärmceller, är att drottningen inte har lagt några ägg, dvs man ser inga stiftade celler. En drottning kläcks på det 16;e dygnet och strax innan så ropar hon till bina genom att vi kan uppfatta ljudet som att hon säger ”ut-ut-ut”.

De sk spejarbina har redan varit ute och letat efter en första lämplig plats att få med sig bisvärmen och flyger tillbaka till bikupan och på en given signal så kan jag som biodlare (om jag nu hinner se att de ska svärma) hur luften framför bikupan plötsligt fylls med massor av bin. Ett stort mörkt moln av bin flyger då i väg och någonstans i molnet är även drottningen som nu är nedbantad och kan flyga med svärmen. Det är vid detta tillfälle som man önskar att man hinner och kan följa svärmen, men det är inte ofta som man kan följa svärmen med blicken utan de raskt försvinner utom ditt synhåll.

När bina har funnit sin temporära boplats, som t ex ett äppelträd, buske, grindstolpe, skottkärra eller någon annan lustig plats så fortsätter spejarbina att leta efter den permanenta boplatsen, som kan vara en skorsten, ventilationslucka, trädstam, ladugårdsvägg eller annan mer skyddad plats för väder och vind. Det är vid dessa tillfällen som allmänheten ringer till biodlare och ber om hjälp!!

Ok, då är det dags att kavla upp ärmarna och börja plocka ihop lite kupmaterial, som du behöver för att ta hand om en svärm. Det finns flera olika sätt att göra detta på, men huvudsaken handlar om att du ska ha något lämpligt material som du kan förvara och transportera svärmen till en ny plats. Jag försöker göra det lite rationellt och plockar med mig en botten, sarg med 10 st ramar med outbyggda kakmellanväggar. Om jag har urslungade ramar som jag har sparat sedan slutskattningen förra säsongen tar jag med mig 3–4 st sådana ramar och fyller upp med 6–7 st outbyggda kakmellanväggar, samt täckplast tak och spännband. Har jag inget kupmaterial hemma, går det utmärkt att ta en vanlig pappkartong och tejpa alla skarvar innan jag skakar ner svärmen i den och ett vitt lakan, samt även ett spännband. Ett tips, ta med en liten gren såg eller sekatör om du har, förutom en biborste.

När jag är på plats, ställer jag botten, sargen och plockar bort alla ramarna utom 1 st urslungad ram och placerar denna kupa direkt under t ex ett äppelträd. Har jag tillgång till stege, underlättar det mitt arbete och jag börjar nu borsta ner så mycket som jag kan i ett svep av biklotet ner på den urslungade ramen som jag håller horisontellt. Ramen liksom blir en bricka som biklotet landar på och jag klättrar försiktigt ner från stegen och hänger in denna ram i sargen. Då bina känner av doften av honung blir de inbjudna att stanna kvar i kupan. Jag upprepar detta så jag till slut har använt mig av de resterande 2 urslungade ramarna som jag föser/borstar ner från denna äppelgren. Jag kan faktiskt skopa upp med händerna (givetvis har jag skyddshandskar på mig) de sista bina som envisas med att sitta kvar och lägger ner dem i kupan. Vid detta ingrepp, så bli inte förskräckt över den stora mängden bin som flyger runtomkring dig! De blir lite vilsna av att du är där och tar hand om svärmen, men de kommer lugna ner sig inom ca en timme. När du har fått ner så många bin så du känner dig nöjd, lägg på de resterande outbyggda ramarna i sargen. Har du tex haft en svärm i en buske, kan du klippa av grenarna från busken och lägga ner grenen i sargen. Då är det ypperligt att man inte har alla ramarna däri. Har man en svärm i en buske blir det så mycket lättare att ta hand om en svärm genom att klippa av grenen eller såga av grenen med en gren såg. Jag kan rekommendera av märket Fiskars, som har en liten gren såg, som man skruvar in-ut sågbladet och den är så lätt att ta med sig vid dessa tillfällen!

Låt det gå en timme så alla bina har möjlighet att hitta till deras nya bikupa eller allra helst vänta tills det har blivit kväll och bina slutar flyga för dagen. Täpp igen flustret, sätt spännbandet ordentligt runtom kupan och du kan nu transportera hem den till sin nya plats. Har du slagit ner en svärm i en kartong, så lägger du det vita lakanet över öppningen på kartongen och spänner fast lakanet. Anledning till att du ska använda dig av ett lakan, är att det ser till att det kommer in luft i kartongen, så inte bina dör av värmeslag!

När du har kommit till den plats där du nu ställer upp svärmen, ta bort materialet som du använt för att täppa igen flustret med och låt de vara i fred. Har du svärmen i en kartong, ställ den svalt över natten så de stillar sig. Då hinner du i lugn och ro plocka fram bikupematerial och sedan skakar du ner svärmen dagen efter, ner i sargen som du har förberett med ramar i.

Har du fångat svärmen hemma i din trädgård, försök att ordna så du kan ställa den minst 3 km hemifrån, för risken finns att de drar iväg dagen efter att du har fångat dem. Har du möjlighet att ställa svärmen på en annan plats där det inte finns några bikupor, speciellt om du har fångat en svärm som inte är från dina bisamhällen, är det ur bihälsosynpunkt mycket bra att inte ha svärmen i din bigård. Tänk om denna svärm du har fångat, bär på smitta, då riskerar du att din bigård kan bli smittad!

Nu när du har fångat svärmen och placerat den på lämplig plats, har du gjort allt du kan för tillfället. Låt de vara i en vecka. Sedan går du dit och letar reda på drottningen så du kan märka henne om hon skulle vara omärkt. Kika nu också efter att du ser stiftade celler och larver, då vet du att drottningen är igång med äggläggandet. Har du ett paket Apifonda hemma, är det fördelaktigt att du ger dem detta, så de har nära tillhands med foder, så samhället kan utvecklas sig snabbt till ett fint och starkt samhälle att invintra till hösten. Jag rekommenderar att du gör någon form av varroabehandling, då du inte har koll på detta (om det inte är din egen svärm) för att se till att samhället inte kommer påverkas negativ av för högt varroatryck. Du kan använda dig av Apiguard, tymol eller myrsyra. Det finns en fördel med att samhället är en svärm, då varroakvalstret är beroende av att det finns yngelceller, vilket kommer dröja ca 8–10 dagar innan du har täckta celler, som varroahonan kryper ner i. Genom att behandla svärmen mot varroa, kommer du få ett fint och starkt samhälle.

Det finns en sak till som är jätteviktigt här, innan du invintrar denna svärm. Byt drottning ovillkorligen, för jag kan garantera dig att detta samhälle nästa vår kommer svärma om du inte byter drottning! Det innebär att det inte är någon panik med att byta drottning omgående när du har fångat svärmen utan det kan du göra i lugn och ro när du vill under sommaren.

Har du orkat läsa ända hit, så ska jag avsluta med att förklara varför jag tar mig tiden att skriva detta inlägg när det regnar ute och de kommande 8 dagarna ska det regna här hos mig. Det beror på, att om ditt samhälle sitter trångt eller du har köpt ett samhälle förra året som kommer från en svärm där man inte har bytt drottningen så sitter nu bina och är rastlösa då de inte kan vara ute och flyga pga. regnet och kylan, vilket kommer resultera att om ca 14 dagar, kan du läsa i sociala medier att ”oj jag har fått en svärm” eller ”mina bin svärmar plötsligt, de har ju 2 yngellådor och 1 skattlåda så de har ju gott om utrymme”. Bina har då under tiden byggt svärmceller och när sommaren gör sitt antåg, du är på ditt studentfirande och som en klar blixt från himlen så blir du tagen på sängen över att ditt snälla samhälle har svärmat…

Jag får frågor om hur jag hanterar flytande honung som har stelnat på flaskan. För mig är det en tillgång då jag använder den till att ha som smakförhöjare och sötningsmedel i mat och bakning. Jag ställer in min flaska med stelnad hård honung i micro på låg effekt ca 350 w och tar bort locket helt och hållet. Jag micrar i ca 1 min i taget och håller ett öga så inte plastflaskan smälter sönder! När den är rinnande kan jag med lätthet hälla i maten eller i detta fall min smet till filmjölksbrödet!

Här ska ni få recept på mitt filmjölksbröd som är fantastiskt gott och utmärkt att frysa in och ta upp när man är sugen!

Römossens filmjölksbröd med honung

1 st limpa/16 st skivor. 150 gr i ugn i 90 minuter.

70 gr honung

225 gr 4 -korns kross från Saltå Kvarn

60 gr russin

60 gr solroskärnor

180 gr vetemjöl special

5 dl filmjölk

1 tsk salt

1 msk bikarbonat

Valfritt;1 msk pumpakärnor och 1 tsk flingsalt 

Gör så här;

Blanda de torra ingrediensena i en bunke och rör ihop det. Här använder jag mig utav 4-kornskross från Saltå Kvarn för det är ekologiskt, KRAV -och svenskodlat spannmål.

Därefter häller jag i 5 dl filmjölk och även den nu flytande honungen som nyss var stenhård och gav mig huvudbry. Blanda ihop detta till en väldigt lös smet, det ska vara lös och rinnig!

Nu tar du fram en bakform och klär den med bakplåtspapper, för annars är det svårt att få ut brödet när det är gräddat.

Receptet går utmärkt att göra dubbel sats av och här har jag passat på att göra just två stycken limpor!

Ett bröd utan salt i, är väldigt smaklöst och jag har här valt att ha på pumpakärnor och även strösslat över flingsalt på ytan innan jag gräddar den. Det blir så otroligt gott när man sätter tänderna i brödet och får känna sältan som uppstår plötsligt!

Efter att jag har gräddat brödet i 90 grader på 150 gr, så låter jag brödet stå i formen ca 5 min. Därefter lyfter jag upp brödet på skärbrädan och låter stå i ytterligare 10 min för att eftersvalna. När dessa 10 min har gått, pillar jag bort bakplåtspappret och skär upp hela limpan i ca 16 skivor. Det är ingen brådska med att skära upp brödet, för det kan upplevas som lite "kladdigt" för att det fortfarande är varmt-ljummet. Så det kan med fördel stå och svalna en timme.

Men jag är lite otålig och kunde inte vänta på att låta brödet svalna helt, så med en rejäl klick bregott och ost med smörgåskrasse som jag hade sått för en vecka sedan, så kan jag säga att detta var himmelskt gott att avnjuta denna blåsiga vår dag.

Skriv gärna en kommentar om du gillade detta bröd och om du önskar mer tips på vad man kan göra med honung!

Jaha... Lite vemodigt för mig idag då det var sista kurstillfället för deltagarna som gick nybörjarkursen under detta år. Sammanfattningsvis har vi haft oerhört roligt tillsammans med många skratt och massor av frågeställningar som berör både smått och stort. T ex bästa kupkniven, hur använder man den till den ständiga frågan om man ska invintra på en eller två yngellådor.

Samtliga kursdeltagarna har varit oerhört engagerade och jag har sett hur utvecklingskurvan har stigit i en väldigt krafig linje till min stora glädje och ingen har varit rädd för att ställa de där "dumma frågorna" som är nog de frågor som är mest lärorika! För mig som kursledare är den ett stort ansvar, att jag kan vägleda dem med sakkunnig och korrekt kunskap som ger dem en trygghet nu när de har klarat av sin första säsong.

Hela mitt kursupplägg bygger på att kursdeltagarna får uppleva nästan hela biodlarsäsongen och vi gör alla momenten i kursen, för att de sedan kan göra det på egen hand i sin egen bigård. Med andra ord, hos mig får de göra fel och misstag som vi rättar till om/när de uppstår så de inte gör dem utan min stöttning i sin ensamhet i bigården utan min närvaro.

Hela bikursen har en röd tråd, och det bygger på att kursdeltagarna ska få stor kunskap i bihälsa och friska bin, vilket är en förutsättning att vara biodlare. Kursen avslutas med att vi gör det sista praktiska men det oerhört viktiga med att oxalsyrebehandla samhällena mot varroakvalstret.

Att behandla bina mot varroa med oxalsyra genom den sk droppmetoden är effektiv, lätt och även billig! Genom att man blandar strösocker med vatten och tillsätter oxalsyredihydrat som blir en flytande lösning som man drar upp i en spruta har man en effektiv hanfast åtgärd som vi sedan droppar på vinterklotet.

Tidpunkten för just denna behandling är viktig att göra, när bina har gått i det sk vinterklot som ni ser på bilden, och detta bör göras när det är mellan 0-10 plusgrader ute. Just idag hade vi otroligt tur med vädret för det vräkte ner regn på morgonen-förmiddagen, men när vi gick ut så klarnade himlen! En del kan bli förskräckta över att man öppnar upp för samhället när det är så kallt, men det går så fort att droppa oxalsyrelösningen på bina, ca 10-15 sekunder. Visst, det släpps ut värme från bina, men har man förberett sig noga innan, så är det mycket enkelt att droppa. Det som vi handfast kan rekommendera, är att man med fördel är två personer så man hjälps åt. En som håller i burken med oxalsyrelösningen och den andre som drar upp i sprutan och direkt droppar på bina. Då riskerar inte lösningen svalna och bli för kall, likt en kalldusch för bina när man droppar lösningen på dem.

Det man kan göra, om man vill dock inte nödvändigt, är att man sätter en sk nedfallsbricka under botten på samhället och låter det sitta där ett par dagar upp till en vecka. Då kan man dra ut den och se om det finns några varroa kvalster i samhället...! Det är lärorikt att få se varroakvalster "live" för då kommer ögat också lära sig att veta hur det ser ut sedan när man tittar på sina bin i sommar. Dock så vill jag då passa på, att bara för att man inte ser några kvalster på bina under sommaren, betyder det inte att det inte finns varroa, för de är mycket svår att upptäcka på en ram med flera tusen bin som ständigt rör på sig!

Jag tackar mina kursdeltagare för denna säsong och önskar er ett stort lycka till många kommande bi-år! Och ni vet väl vid det här laget, jag är bara ett samtal bort!

Det var bra länge sedan jag skrev ett inlägg här och fick önskemål av en följare ” kan du inte skriva något om biodling då jag vill läsa mer om detta?”. Jag har så många saker jag vill skriva om och kom då att tänka på jordgubbssylt! Vi är helt självförsörjande på sylt här hemma och vet inte när jag köpte en burk sylt i affären, men det är säkert 8–10 år sedan. För mig är det avkoppling att plocka bär, äpplen, svamp och ta tillvara av allt som vi även odlar i våra köksträdgårdar. Jag skrev förrförra hösten om hur jag gör egna ”krossade tomater/tomatsås” och även om ”äpplemos”.

Jag har ett överskott på nyslungad honung sedan förra året som har kristalliserat sig i flaskorna och det är omöjligt att klämma ut något av den hårda sockriga honungen. Det är inget konstigt att honung kristalliserar sig med tiden, utifrån vilka växter som bina har samlat in nektarn ifrån.  Man kan ställa flaskorna i ljummet vattenbad så blir honungen flytande igen, men även i mikron för den som har mindre tålamod, som t ex mig.

Ställ in flaskorna i mikron utan lock! Det är viktigt att du tar bort locket innan, välj sedan en låg effekt tex 350 eller 500. Beroende på vad för mikro du har, så får du ta det lite varsamt med tiden och värmen, för dessa plastflaskor tål inte höga temperaturer och flaskan smälter ihop...! Efter ca 1 min x 4 så har du nu flytande honung som du kan använda till din granola, frukost, yoghurt eller om du ska baka en kaka eller matbröd.

Men, då jag kokar mycket sylt som vi äter till havregrynsgröten, pannkakorna eller till kvargen, vill jag använda mig utav det som finns hemma. Det blir väldans dyrt att köpa 15 kg syltsocker plötsligt när det står kristalliserad nyslungad honung sedan förra säsongen och det är ju korkat att inte använda den till syltkoket!

Nästa vecka är det planerat (kan ni låta bli att döda en spindel så vi får sol nästa vecka) att jag tillsammans med tre biodlarkompisar ska vandra en kortare sträcka här i skogarna i Värmland och jag ska ta med mig sylt (bland andra saker också förstås). Då slog det mig igår, när jag kokade jordgubbssylt av de sista litrarna av totalt 15 liter som jag hade att jag kan ju återanvända honungsflaskorna till sylten! Ni som har vandrat, vill inte ha för mycket vikt att släpa på i ryggsäcken och en glasburk kan ju väga alldeles för mycket om man är en sk ”gram-jägare”. Sedan minimerar jag risken att glasburken går sönder i ryggsäcken om jag skulle klanta till mig.

”-Men hur gör du då din jordgubbssylt?”

Jag använder mig av fördelningen bär 2:1 dvs 2kg bär och 1 kg honung, när jag kokar sylt. Det blir lagom sött och samtidigt lagom syrligt från bären/frukten. I detta fall så hade jag 700 gr jordgubbar och en flaska honung, (350 gr) som jag ”smälte” i mikron. Innan jag la ner jordgubbarna i kastrullen, mixade jag dem till en mycket slät massa, för jag vill inte ha några som helst bitar av jordgubbar som kan täppa till flaskans pip-mynning när jag klämmer ur sylten på vår gröt i skogen! När jag har mixat jordgubbarna, häller jag ner det i kastrullen, ner med den flytande honungen och låt de koka upp. Jag tar även en tesked röd pektinpulver (finns på påse där du handlar bakpulver, vaniljsocker etc.) som jag blandar med ca 1 dl strösocker, för att därefter strössla ut det i syltkoket. Om jag inte blandar pektinet med strösocker är risken stor att du får en stor geléaktig klump i sylten! Jag tillsätter även 1 kryddmått natriumbensoat som är ett konserveringsmedel och förhindrar att sylten möglar.

Jag diskar ur mina honungsflaskor ordentligt och sedan sköljer jag dem i en blandning som har fått svalna innan jag sköljer flaskorna, för annars smälter flaskorna sönder. Blandningen består av 2 dl kokande vatten som jag blandar med 2 tsk natriumbensoat.  Jag sköljer flaskorna med tillhörande lock på och sedan häller jag ur blandningen i en annan flaska. Jag kan upprepa detta till 10 stycken flaskor sedan byter jag ut blandningen till nytt. Jag ser till att sylten svalnar rejält och sedan tappar jag upp flaskorna med hjälp av en liten tratt. Skruvar på locket och ställer dem svalt och mörkt tills jag ska njuta av sylten!

Så säg mig, är det inte smart att ta tillvara på den kristalliserade honungen och koka sylt och samtidigt använda flaskorna i mitt eget hushåll och fylla dem för att sedan njuta av den ute i skogen, på stranden eller tom ute på sjön en solig varm sommardag?

Nu är det klart! Ett telefonsamtal från ett telefonnummer som inte fanns i min telefonbok, gjorde mig nyfiken. Det visade sig, att det var representant från SLU's rådgivare för bihälsa som sökte mig. Hon hade blivit rekommenderad av en tipsare, att "ring Anna-Karin hon är gjord för detta". Ni förstår säkert, att jag blev oerhört rörd över att blivit rekommenderad. Jag bad att få återkomma och behövde fundera på vad som krävdes av mig och ännu flera frågor dök upp. Ett mycket givnade Zoom-möte hölls och jag insåg att vara bihälsorådgivare är en mycket viktig roll för att kunna hjälpa alla biodlare!

Vad kan en bihälsorådgivare göra?

Jo, genom att man bokar in ett möte som sker via Zoom, kan man föra ett rådgivande och stöttande samtal live med biodlaren, som kanske undrar olika problem som kan uppstå i samhället. Det kan vara frågeställningar, varför bina har dött, om man misstänker något skadedjur som kan ha påverkat binas utveckling och hur man då ska gå till väga för att råda bot. 

Jag förespråkar att man ska jobba förebyggande i sin bigård. Genom att jag får dela med mig evidensbaserad kunskap som har resultat i forskning, så kan biodlaren istället få starka kraftfulla samhällen, med goda resultat i skörd av honung och andra produkter från samhället. Bina är en viktig resurs i vårt landskap och utan friska bin, blir det svårt att vara biodlare. För det ska vara roligt att vara biodlare, eller hur!?

Hur går man tillväga om man vill boka in sig på ett rådgivande samtal med mig? Allra enklast är att du klickar på fliken "rådgivning" och där har du en direktlänk till att boka. Där väljer du tid för vårt möte! Det bästa av allt, är att rådgivningen är kostnadsfri om du anger rabattkoden som du finner i bokningsformuläret!

Välkommen att boka rådgivning hos mig!

Äntligen är vi i slutet av februari och det är dags att göra en lite grovplanering över kommande säsong! Jag får lov att erkänna, efter att man går in i oktober månad så tar även jag lite vintervila från biodlandet, förutom att varroabehandlinga som jag gör i december.

Det är inte bara jag som njuter av att det är grått, kallt och lite blåsigt under denna period fram till våren, då allt sakta men säkert vaknar till liv, utan likt en björn som går i ide på hösten och vaknar på våren.

Ska jag var uppriktig, så tycker jag att det är just detta som är tjusningen med biodling, att man inte håller på med det jämt, året runt. För mig är det naturligt att biodlingen går som en röd tråd i naturens skiftningar och även odlingssäsongen som tar fart på våren samtidigt med bina börjar leta efter den första blommande sälgen som de hämtar både pollen och nektar ifrån.

Men det allra först tecknet på att det vaknar sakta till liv i bikuporna, är när man ser de senapsfärgade små prickar i snön av bajs från bina, som varit ute och sk rensningsflugit!

Ett annat tecken är att det nu droppar in anmälningar till årets nybörjarkurs i biodling och även till fortsättningskursen! Jag är så oerhört tacksam för att jag får dela med mig av kunskapen att vara biodlare med allt vad det innebär. Är du också sugen på att lära dig om biodling, då är det hög tid att anmäla sig till mig. Det gör du allra enklast genom att fylla i formuläret under fliken "Bikurs". Starten av bikurserna blir runt april ev. maj om det blir en fruktansvärd kall och sen vår, men det får vi hoppas att det inte blir!

Varmt välkommen med din anmälan!

Nu är vi inne i högsommaren och det efterlängtade regnet kom till slut här hos oss i Värmland. Trots den torka och saknad av regn har mina bin dragit in massor och det är fullt i skattlådorna så dessa är nu slungade. Men jag tänkte ta upp ett moment i slungningen och det är att sila sin honung.

När man har plockat in sina ramar från skattlådorna, går man efter en regel att 2/3 av ramen ska vara täckt av vax. Detta ger mig en liten fingervisning att vattenhalten är under 20% och risken för jäsning av honung är då liten. 

För att komma åt honungen täcker man av vaxet med en sk avtäckningsgaffel och på så sätt blottlägger varje honungscell. I detta moment blir det alltid lite vax kvar och små "trasiga celler" som bina lagar när honungsramen går tillbaka till bikupan efter slungningen. Detta leder till att när man slungar, så finns det alltid små partiklar av vax, pollen och eventuellt ett litet ben eller vinge av ett bi, som råkar komma i vägen i samband med att man tar honungsramen från bikupan.

För att råda bot på att vi får detta i vår burk eller flaska, så måste vi sila bort vaxresterna. Man pratar i detta fall om silning eller klarningstank. Klarningstank innebär att man häller all honung i ett stort kärl på någon kubik i volym och låter vaxresterna flyta upp till ytan och man tappar ut honungen längst ner av kärlet via en tappkran. Därefter så finsilar man. 

Jag använder mig av en sk rostfri dubbelsil som har två olika silar i samma moment. Bilden ovan ser ni den grövsta dimensionen där de grova vaxpartiklarna fastnar och honungen rinner ner till den finare silen och därefter rakt ner i min hink. 

Här ser ni hur de små mindre partiklar av vaxet har fastnat i den finare nätet i min rostfria sil. Jag gillar verkligen denna dubbelsil då den tar bort i två olika nivåer. Här får man vara lite vaken om man slungar stora mängder, så inte vaxet blir för mycket och sätter igen nätet och honungen inte kan rinna genom.

Här vet jag, att en del biodlare än nöjda med sin silning. Men det är inte jag! Jag vill inte ha en konsument som klagar på att de hittar en liten prick i sin honung som är köpt från mig! Därför silar jag en sista gång, dvs genom en tredje silduk i nylon. Det är en tunn nylonsil som liknar en tratt, som får hänga i en träställning. Nylonsilen finns i olika nivåer av masktäthet, ju finare masktäthet desto mer "skräp" fastnar i silen.

Här har honungen gått genom nylonsilen och ni ser att det finns små partiklar av vax längst ner i struten!  Efter denna silning, är honungen så genomsilad och fin att jag som biodlare inte kan få finare sil.

I denna bildserie är resultatet efter att jag har slungat 50 kg honung och betänk när ni slungar ännu mera, hur mycket vax som finns kvar i honungen, när du endast har använt dig av dubbelsilen...

Något som jag vill avsluta med och det är av största vikt! Använd enbart redskap och verktyg inom skattningen som är livsmedelsgodkända. Inget annat är ok, eller ens diskuterbart! Jag vet, att det fuskas och har fått det berättat för mig av biodlaren själv, att man har silat sin honung i nylonstrumpor... Jag blev illamående när jag fick detta berättat!

Jag hoppas att detta gav dig lite råd om hur du ska tänka på när du hanterar din honung som är ett livsmedel. Stort lycka till med årets skattning!

Glass...! Vem älskar inte glass när det är sommar och väldigt varmt, så säg mig det. Kommer ni ihåg förra sommaren då jag bad kocken Johan som då ägde Ölme Prästgårds gästgiveri, om att göra glass på honung till mig? Den var ljuvlig och helt underbar.

Här i veckan när det var olidligt varmt blev jag så otroligt sugen på glass med solvarma jordgubbar. Så jag skred till verket och gjorde egen honungsglass! Wow den blev så fantastik god, och det vore elakt att inte dela med mig receptet och hur jag gjorde den, för jag vill verligen att ni ska kunna göra egen glass av min honung! Jag har vid detta tillfälle använt mig av den krämiga honungen, men skulle din honung ha kristalliserat sig går det utmärkt att värma den på låg effekt i mikrougnen.

Här kommer receptet på Römossens honungsglass 2 port;

2 st äggulor, helst ekologiska för de är mer gula i äggulan

80 gr honung

3 dl vispgrädde

1 knivsudd vanlij

Gör så här;

Vispa grädden hårt, det är ett måste!

Lägg äggulorna, honungen och vaniljen i en skål och vispa med elvispen så det blandas rejält. Den blir väldigt rinnig och det är inget fel på äggblandningen om du tror det. 

Häll därefter i ägguleblandningen i den hårt vispade grädden.

Rör försiktigt ner ägguleblandningen i grädden så det blandar sig fint till en jämn smet. Låt nu glassmeten stå i sin bunke i frysen i ca 2,5-3 timmar. Efter en timme så rör du noga runt kanterna av bunken och gör det gärna efter ytterliggare en timme. När tiden har passerat har du plötsligt en fantastisk krämig och god honungsglass på rena fina råvaror!

Alltså, ni måste testa och låt mig gärna få veta vad ni tycker! Passa på att göra den inför midsommarhelgen! Om du inte äter upp all glass, så går det givetvis att låta den frysa till ordentligt, tänk bara på att ta fram den ca 10 -15 min så den blir lite mjuk, den smakar mycket bättre då.

Då denna glass är helt gjord utan några stabiliseringsämnen, som bl a binder vatten, så kan du uppleva iskristaller när du har fryst glassen under en längre tid. Jag rekommenderar att du äter den "färsk" för då är den som godast och gör glassen för att äta den "direkt".

Det går utmärkt att smaksätta den med t ex rivet citronskal, blåbärssylt, chokladbitar ja det är bara fantasin som sätter gränser!

Nu har nybörjarkursen och fortsättningskursen dragit igång! Vilka härliga gäng jag har förmånen att få följa denna säsong! Men jag tänkte berätta och förklara lite när det uppkommer problem i samhällen.

I höstas i samband med invintringen så bytte jag ut en drottning i ett samhälle till en äggläggande drottning. När jag gjorde detta så lät jag samhället vara helt i fred och jag tittade aldrig om hon blev antagen, då bina fick sitt vinterfoder. Tidigare i våras så städade jag rent bottnarna från döda bin men inget mera. Det gäller att ha is i magen och inte börja lyfta på ramarna när det är kallt ute och bina sitter fortfarande i sitt vinterklot. Senare fick de även en ny yngellåda med nytt vax i, som ställdes under det invintrade yngelrummet.

Men idag var det dags för vårkontrollen tillsammans med gänget som går fortsättningskursen!

Det vi skulle göra idag, var att undersöka om vi kunde hitta så kallade stiftade celler, dvs att det finns en drottning som lägger ägg. Vi skulle även med hjälp en skakburk "varroacheck" (som ni kan köpa hos LP's biodling) undersöka om samhällena hade hög andel av varroakvalster.

Det som jag hade reagerat på tidigare var att detta samhälle som vi började med, var irriterade. Jag lyfter upp en av de mittersta ramarna, för det är oftast där som yngelklotet finns. Det jag ser är massor av kläckta och utkrupna drönare, väldigt många. Detta är ett tecken på att det är något som inte stämmer, då mängden av arbetarbin är nästintill obefintigt. Jag letar då efter stiftade celler men hittar inga! Detta innebar att detta samhälle inte har en äggläggande drottning, som jag hade hoppats på.

Här ser man den gula utätningsburen som den äggläggande drottningen satt i, förra hösten med hopp om att den skulle bli antagen av samhället. Men här ser jag bara sk pucklar, dvs drönare. Det innebär att det finns en oparad äggläggande arbetarbin som har då börjat lägga ägg i hopp om att samhället ska överleva men det kommer inte ge några arbetar bin. Här måste jag gå in och göra en åtgärd. Men samhället var så irriterad så jag ville inte utsätta kursdeltagarna för detta just nu. Istället gick vi iväg och undersökte de övriga bisamhällena i bigården om de hade varroakvalster. Till kursdeltagarnas stora besvikelse med hopp om att se ett kvalster, så kammade vi noll då vi inte hade ett enda varrokvalster i hela bigården! Det är ju jättebra, men i studiesyfte hade det varit bra. 

Men två av deltagarna stannade kvar för de ville vara med och se hur man åtgärdar ett puckelsamhälle! Sagt och gjort så fick de hjälpa till, och jag kan ju inte låta bli att erkänna, att det var lyxigt med lite hjälp i bigården! På min Facebooksida "Römossens Honung" kan du se en film om detta!

Vi lyfter bort hela samhället som har äggläggande arbetarbin ca 50m och välter ut ramarna huller om buller på gräset. 

Vi börjar med att borsta bort vartenda litet bi på nätbotten och går tillbaka och ställer den på exakt samma ställe som den nyss stod på. Därefter borstade vi bort vartenda bi på sargen och ställde den ovanpå den borstade botten. Nu började det tröttsamma jobbet, med att ta ram, en i taget och borsta bort alla bin och hänga tillbaka den i sargen. Detta samhälle stod på två stycken yngellådor, men då det var så lite bin för stunden så ställde vi endast tillbaka en yngellåda med 10 st ramar. En del ramar var det väldigt mycket celler med drönare som ännu inte hade kläckts så dessa sorterades bort, det blev två ramar som vi plockade bort. 

Det som händer när vi stod ca 50 m längre bort, är att förhoppningsvis så orkar inte det äggläggande arbetarbiet flyga tillbaka till samhället och blir istället kvar på marken där vi slog ut hela samhället. Det är vitsen med åtgärden! Resten av bin flyger tillbaka till samhället och det är därför så otroligt viktigt att de finner sin "nya" bostad på exakt samma ställe där de har bott.

För att detta samhälle ska räddas, så hämtade jag två stycken ramar med yngel i olika stadier och ägg. Jag hittade en ram med så perfekta larver som är i rätt ålder att bli uppmatad av bina till en ny drottning! Dessa två ramar med påsittande bin, flyttade jag till detta samhälle som var drottninglös även benämnd viselöst. Vi la på täckplatsen och taket och nu var vi klara med denna hastigt uppkomna åtgärd.

Om fem dagar kommer jag (hoppas jag) flera täckta uppdragna nya drottningceller som kommer kläckas om ca 14 dagar, from idag räknat. From idag och ca 4 veckor, ska det gå en ny äggläggande drottning om allt har gått vägen! Givetis så kommer jag berätta hur det går!

För snabbare uppdateringar, så finner ni mig på Facebook! Det är även där som jag livesänder arbete i bigården! Liven ligger alltid kvar och kan tittas på i efterhand!

Något som jag verkligen tycker om, är att undervisa. Förra lördagen var det dags att efter många års uppehåll i vår lokala biodlarförening här i Kristinehamn, att erbjuda medlemmarna "Säker Honung". 

Det var en underbar skara människor, och det var även nya ansikten för mig och ny bekantskap! Ni kanske undrar vad detta är för kurs? Det handlar om livsmedelsbranschens riktlinjer för livsmedelshygien och att man kan säkerställa sin produkt, i detta fall honung.

Livsmedelslagstiftningen gäller alla som hanterar livsmedel utanför det egna hushållet. Ansvaret för det, ligger på den som producerar och hanterar livsmedlet, alltså honung! Honungen ska vara säkra, spårbara och rätt märkta. För mig som biodlare är det mycket viktigt att min honung kan leverars på ett stabilt och säkert sätt till alla mina kunder, utan några tveksamheter.

Som ett stöd för att man ska vara säker på att man följer bestämmelserna, kommer det med en bilaga i "Bitidningen" som heter Bihusesyn. Denna bilaga är ett styrdokument/kvalitetssäkringsdokument, som är ett adminstrativt verktyg som man själv utifrån sina egna individulla förusättningar, kan kontrollera lagstifningen och att man följer den.

Alla kursdeltagarna fick i lugn och ro, fylla i sin bihusesyn, för att vi gemensamt diskuterade samtliga punkterna. Denna del var så viktigt att man tillsammans fick dela med sig de olika förusättningarna, så man förstår dokumentet.

Givetvis diskuterade vi hur en etikett ska se ut. Det som vi hade diskussioner om, var om det räckte med att stå tex "blåsippsbackens honung" eller "Kungsgatans honung" vilket det inte är. Det skall stå "Svensk honung" på etiketten och här finns inget undantag.

Med det vill jag ge er tipset att ni läser på ordentligt innan ni skriver er etikett, skickar iväg till tryckeriet så det inte blir en dyrbar läxa...Jag har själv gjort det misstaget.  Ser ni att er förening anordnar denna kurs, så anmäl er! Den är så viktig, även om ni bara har ett samhälle i er villaträdgård. Du är ansvarig för honungen.

För två veckor sedan, så var det kursavslutning för båda nybörjarkurserna. Det är lite ledsamt men samtidigt en känsla av att jag har gett verktygen till nya biodlare som kommer få få en spännande kommande säsong!

Kursen avslutades inomhus (enda gången som vi är inomhus på kursen) med massor av skratt och en tilllbakablick av vad året har gett dem.

Vi avslutade kursen genom att de fick se hur enkelt det är att blanda till oxalsyredihydrat med sockervatten, för att sedan droppa detta på det utrymme som kallas för bigata. Dvs det utrymme som är mellan varje biram i samhället och det är där bina befinner sig, när de sitter i sitt vinterklot. 

Det var verkligen sämst tänkbara tillfälle för det var riktigt kallt och det är inte gynnsamt för bina att man gör det, då man släpper ut värmen från samhället. 

Men vi hade gått genom hela behandlingen inne i stugvärmen och det gick väldigt bra, speciellt när man var flera som kunde hjälpa till att hålla oxalsyrelösningen ljummen hela tiden, en lyfte bort taket och täckplatsen och på ett kick så var sprutan fylld och det droppades på bina i rask takt.

Efter ett par dagar blev det mildare och jag fick rapporter att de hade på egen hand behandlat sina samhällen utan större problem, vilket gladde mig oerhört!

Nu har vi gjort allt vi kan för att bina ska få en bra start till nästa säsong och dagen avslutades med honungsprovning av honung från de som hade slungat. Det var många "aha-upplevelser" när de fick smaka på olika honungar och upptäckten över den stora smakvariationer som finns! Jag vet att dessa nya underbara biodlare kommer vara så stolta över sina bin och allt vad de gör för sin omgivning där de är uppställda!

Jag önskar all er lycka kommande biodlarsäsong!

Förutom att ta hand om bina under sommaren så odlar jag en hel del. Det hör liksom ihop, helhetstänket med att ta vara på vad naturen ger tillbaka. Vi är helt självförsörjande på "krossade tomater" och det beror på att jag odlar väldigt mycket tomater, för det är ju så otroligt gott!

Bilden visar bara en liten del av mitt ena växthus med tomater från den 8 oktober 2021. De tomater som inte hinner mogna tar jag in och de får mogna inomhus vilket går väldigt fort! Men nu var det dags att ta tillvara på de mogna tomaterna och koka ner till "krossade tomater".

Detta är en lyx för mig! Att slippa bära hem tunga konservburkar och öppna frysboxen istället och ta fram en påse fryst tomatsås på ca 5 dl.

Det är så otroligt enkelt! Recept kommer jag givetvis lägga upp här nedan!

 Tomater är en tacksam grönsak som ger stor skörd och smakar ljuvligt och speciellt i sällskap med lite sötma. Att ge en tomatsås lite extra smak, gör man med stor fördel med honung! Det blir en sån rundar, kraftfullare tomatsås och den beska som kan finnas i tomater försvinner! Så, har ni odlat egna tomtar så måste ni bara ta och göra ett rejält kok tomatsås och ta fram när ni ska laga en god köttfärssås!! Det är värt arbetet och man njuter verkligen av sin middag!

RECEPT TOMATSÅS

Mycket tomater så du fyller en 10 liters kastrull, lägg i 5-10 st vitlöksklyftor (hela), 1 hel chili( här valde jag Aji mango)och häll i 1 dl honung. Låt allt koka ihop och reducera till ca halva kastrullen volym. Salta och krydda lite grann, gärna med svartpeppar efter eget smak och tycke.

Jag brukar låta det koka i ca 45-60 minuter och allt har blivit som en röd väldoftande "tomatsoppa".

Jag tar av kastrullen från spisen och öser upp med hjälp av en soppslev till mixern.

Allt mixas till en slät krämig sås och jag passar nu på att smaka av, om jag behöver tillsätta lite salt och svartpeppar. När jag är nöjd med smakerna och de "sitter" så fyller jag fryspåsar med 5 dl färdigkokt tomatsås och fryser in!

Ni ser resultatet! Detta är en lyx, att under en frusen höst eller vinterdag, ta fram en påse från frysen. Laga en smakrik tomatsoppa med lite krutonger till, eller varför inte en god tomatsås till en god pasta och riven lagrad parmesan och ett glas rött...! 

Så tack vare mina bin som slitit under sommaren, gett mig god honung som här är en viktigt råvara till min middag som jag avnjuter i gott sällskap! 

Ibland händer det, att man har köpt flytande honung och som har kristalliserats. Ett litet uns av besvikelse kan uppstå hos kunden, men jag vill visa att det inte behöver vara ett nederlag. Jag använder väldigt ofta kristalliserad honung när jag bakar eller lagar mat.  För när det kommer till matlagning, kvittar det om det är flytande eller ympad/krämig honung.

I år fick jag (gissar vilt för jag skickade inte in den på pollenanalys) nog honung med stor mängd maskros i, som är känt för att kristalliseras snabbt. Nu när hösten har kommit med besked, fick jag hämta lite äpplen hos min biodlarvän på ”Torpets Honung”, då våra unga äppelträd inte ger oss några mängder.

Äppelkaka har jag redan gjort, som ni har kunnat läsa i tidigare blogg, men ville jag prova på att göra äppelmos med enbart honung i. Här fick jag prova mig fram, för socker har en konserverande effekt när man gör mos eller sylt, så därför har jag tillsatt natriumbensoat för att få en hållbar burk med äppelmos.

Så här gjorde jag;

1–1,5 kg valfria äpplen

700 gr honung (tex kristalliserad)

1,5 rågat kryddmått natriumbensoat

1 stjärnanis

Jag börjar med att skala alla äpplen och sedan klyftar jag dem och tar bort kärnhuset med kniven. Tärnar sedan ner äpplen i ca 1x1 cm stora bitar, för jag vill ha lite motstånd i moset. Lägger alla äpplen tillsammans 1 stjärnanis i en kastrull och kokar upp långsamt så det börjar vätska sig. Häller i honungen och låter det puttra på låg värme i ca 10 minuter. Nu har det blivit en mosig massa med lite bitar av äpplen som ger det lilla extra tuggmotståndet. Jag plockar upp stjärnanisen och slänger den. Därefter drar jag bort grytan från plattan och rör ner noga natriumbensoat i moset.

Nu har moset kokat färdigt och det är dags att hälla upp dem på rena burkar. Jag kan verkligen rekommendera de glasburkar som rymmer 1 kg honung, som jag har köpt hos LP’s biodling. Dessa är utmärkta i storlek till sylt, mos eller inlagda rödbetor/gurkor. Jag säljer INTE honung i denna vikt, och använder dessa burkar endast för att förvara min sylt i, så ingen börjar fundera hur jag hanterar mina honungsburkar!

Jag fyller burkarna proppfulla och skruvar på locket medan äppelmoset är varmt. De får sedan stå och svalna på köksbänken för att sedan långtidsförvaras i vårt skafferi. Ibland får jag frågor från mina vänner som får en burk sylt, hur jag gör för att öppna burkarna!? Det uppstår ett vacuum när det är så hett och därför sitter locket stenhårt vilket är ett kvitto att ingen luft har kommit in i burken och förstört innehållet.

Hoppas att ni vill prova att göra mos med era höstäpplen om ni har kristalliserad honung, för det blir fantastiskt gott! 

Bivax är något unikt. Det kan inte framställas på konstgjord väg, för då är det inte bivax. Det har förekommit för ett par år sedan, bivax som var utblandat med parafin och det resulterade i vaxkakor som bina inte ville bygga ut och även deformerade kakmellanväggar som var ett resultat av att parafinet smälte i bikuporna. Detta vax var köpt via nätet och var importerat från Kina. Med andra ord, köp enbart bivax från våra biredskapshandlare!

Bivax är ett viktigt ämne, men jag tänkte börja med att dela upp blogginlägget med hur jag gör nu, efter min biodlingssäsong, med allt vax som bina har producerat under året. Först ut är hur jag gör när jag smälter mitt avtäckningsvax i en vanlig saftmaja.

Jag täcker av mitt vax på en rostfri diskbänk, där jag har tagit bort vattenlåset, så det blottas ett hål i diskhon.

Idag, har jag en större rostfri bunke som står under vattenlåset, med en sil. Då rinner honung ner genom diskhon och rätt ner i silen och all honung tas till vara. Det blev totalt 4 st 3-kg hinkar med honung som rann från avtäckningsvaxet på detta sätt.

Jag måste erkänna, men jag är så himla nöjd över min lilla fiffiga lösning som inte har kostat något extra eller specialverktyg!!

All avtäckningsvax samlas i diskhon under tiden som jag skattar vid sommaren och hösten.

Denna bild är tagen idag, och man ser hur mörkt vaxet är. Det beror på att det är vax från de ramar som jag har bytt ut i yngelrummet. Alltså detta täckvax är det absolut inget fel på, vill jag noga poängtera.

När det är fullt i diskhon, blöter jag händerna i kallt vatten och skopar upp all avtäckningsvax och lägger (i detta fall en gammal bifor-hink) i en hink. Detta kan jag långtidsförvara, helst bitätt (med lock räcker gott och väl om det inte är så överfullt som här) och svalt. När jag då har tid och lust att smälta mitt avtäckningsvax tar jag fram min saftmaja!

Saftmaja är en kastrull som med hjälp av vattenånga, ångkokar bär för att direkt från kastrullen tappa upp saften på flaskor. Oerhört praktiskt sak!

Den består av tre delar. Den nedre delen fyller man upp med vatten. Del nr två/mittersta delen rinner saften/ vaxet ner och denna del har en liten rund "pip" som sticker ut på sidan av kastrullen. Denna pip fästs en liten slang som man öppnar med en klämma, och saften/vaxet rinner ut från den mittersta delen. Den tredje och översta delen är sk "bärkorgen". I denna del som har massor av perforerade hål, likt en grovsil så den ångkokta saften/vaxet rinner genom och ner till den mittersta delen.

För att det inte ska bli stopp i dessa hål, och förhindra att det smälta vaxet rinner genom, så lägger jag i en gammal tunn kökshandduk i bärkorgen. Jag har ett stort lager av gamla kökshanddukar och därför "slösar" jag på dem i detta arbetsmoment. Det går lika bra med fiberduk, gamla lakan eller framförallt örngott att lägga vaxet i. Det fiffiga med denna skyddsbarriär för hålen, är att allt bös som finns i vaxet, blir kvar i handduken/lakan/örngottet och sedan är det bara slänga det i sopporna.

 Ovan bild visar sk blockvax som jag redan har smält en gång men vill smälta om det för att det ska bli helt rent från främmande partiklar. När vaxet ligger i bärkorgen, så lägger jag på locket och sätter på spisen. Det tar ett tag innan den börjar koka och ångan gör sitt jobb, genom att få vaxet att börja smälta. Avtäckningsvaxet är oftast så luftigt packat så det smälter relativt fort, i jämförelse med blockvax.

När vaxet smälter undan för undan, så tar jag fram ettl lämpligt kärl där jag tappar ur vaxet. Här använder jag en ny oanvänd knästrumpa i nylon som jag trär över en ursköljd mjölktetra. 

Jag öppnar upp spärren på slangen och låter det skållheta vaxet rinna ner i strumpan och ner i mjölktetran. Se för guds skull till att inte överfylla om du har slängt korken till mjölken!!

Det samlas mycket skräp i kökshandduken som ligger i bärkorgen, men en del partiklar smiter förbi och här samlas det upp så fint i nylonstrumpan. Jag kan likna detta som när man silar honung, först i dubbelsilen direkt från slungan=kökshandduken, och sedan finsilningen i nylonsilen som är sååå tät och fin =nylonstrumpan!

Kvar i mjölktetran, har vi det fantastiskt fina smälta rena bivqx från våra egna kupor!! 

Jag låter vaxet stå ifred i ett dygn så det stelnar långsamt. Därefter klipper jag upp ett hål i nedre hörnet av mjölktetran och honungsrester och vatten från ångan rinner ut.

Här ser du hur otroligt gult och fint vaxet är, efter att fått en omgång av saftmajan!  Det kommer ytterligare blogginlägg om hur jag tar tillvara på yngelramarna och smälter ur dem, och även vad gör jag med blockvaxet som ett resultat av mitt arbete!

Stort lycka till med ditt vaxsmältande. Kommentera gärna om du har några funderingar så ska jag svara så gott jag kan!

Åh ni vet den där äppelkaka jag skrev om, förra hösten! Maken har köpt en vedspis som kan användas vid tältning och är så otroligt effektiv! Flera olika tillbehör finns, bl a en ugn som värms upp med hjälp av skorstenen/röret. Märket på denna ugn är "Winner well" storlek large.

Men nog om ugnen, för maken säger att "det vore gott med äppelkaka och vaniljsås idag". Så då ville jag utmana mig själv med att baka äppelkakan i denna ugn!

Receptet (se länk längst ner) är så enkelt med minimalt med disk! Tärna äpplen och lägg i en ugnsfast form. 

Lägg ingredienserna i en kastrull så det smälter ihop.

Jag gjorde även en liten portinsform också!

In i ugnen och vänta! Passade på att ta en kopp kaffe i väntan på att den skulle bli färdig!

Sedan var det dags att äta!! Oj sååå gott det var och jag blev så glupsk att jag inte tog någon bild på det färdiga resultatet, men det roliga är att det kom ett litet bi som inte kunde motstå äppelkakan!

Länken till receptet finner du i bloggen som jag skrev förra hösten och där står det utförligt hur jag gjorde den!! Det fiffiga som jag gjorde idag var, att jag tog den flytande försommarhonungen som har kristallierats i flasken och ersatte all strösocker i receptet och använde endast honung i äppelkakan. Det var en riktig höjdare, att använda den kristalliserade honungen!! Wow!!

Här kommer länken; Godaste äppelkakan!? 

Ni som kopplade upp sig i min livesändning i morse fick ta del av dagens schema! Budskapet var att njuta och ladda upp energi för dagen! Jag fixade till elstänglset och sedan tog jag bilen de 3 km till Stolpens Trädgård här i Ölme. Jag skulle bara lämna av lite nyslungad honung som de vill sälja från mig! 

Jonas och Lucja som äger Stolpens Trädgård har en fantastisk visningsträdgård och det är så mysigt! Den ligger precis invid E18 vid "Stolpen" och det är lätt att svänga av motorvägen hit för ett stopp! Jag kan varmt rekommender er att stanna och sträcka på benen. Ni känner säkert till trädgårdsmästaren John Taylor från bla SVT. Han gjorde ett stopp här förra sommaren! När man kommer hit slås man av hur vackert det är och mitt i trädgården står detta vackra skuggande parasoll av mullbärsträdet "Mulle". 

Jag blev så häpen över hur mycket bär som fanns på trädet! Lucja gick in och hämtade en glasburk, som faktiskt rymmer 700 gr honung i normalfallet. Hon erbjöd mig att plocka och ni som känner mig, vet att jag aldrig kan tacka nej till att plocka bär! 

Trädet dignar av bär och det har en lång skördeperiod. Strax därefter så var min burk full och jag sa till Lucja att detta ska jag äta med min honungsglass!!

Jag lämnade över flaskorna av nyslungad honung och satte mig på min favoritplats med min skål av honungsglass och ljumna mullbär!

Jag som bara skulle åka snabbt bort till Jonas och Lucja för att lämna lite honung, fick tillfälle att stanna upp och njuta av våran härliga sommar på altanen! Det är nästan så man skäms, men tänk vad små medel kan skänka oss en tillfredsställelse av njutning och välbehag, samtidigt som man laddar mental energi...!

Jag älskar glass! Men det ska vara riktig äkta glass som är gjord på riktiga råvaror och inget "skit" för att glassen ska se ut som glass. Vet ni om att GB glass innehåller ärtprotein!? Det slutade med en allvarlig händelse, då min granne inte tål baljväxter, så jag fick åka ilfart till grannen med min adrenalinspruta och kortisontabletter. Det slutade lyckligt, tack och lov...!

Men när jag förra helgen hade perfekt täckta ramar med raps från samhället som står vid Ölme Prästgård & gästgiveri, kunde jag inte låta blir att fråga kocken och ägaren Johan " har du glassmaskin?" och "gör du egen glass?" Han svarade med en motfråga, givetvis "- vill du att jag ska göra honungsglass?" 

Ni förstår att mitt hjärta gjorde en kullerbytta av glädje! Då vi även har en hel drös höns här hemma som går fritt på gården så fick Johan en platta med ägg och en stor burk nyslungad rapshonung. 

Efter en vecka fick jag ett sms av Johans fru Ulrica "glassen är klar". 

När jag hade hämtat den fina handgjorda glassen, som i mitt tycker är ett rent hantverk! Med endast fyra ingredienser, har jag den godaste glassen i min hand!

Kaffebryggaren slogs på och jag satte mig tillrätta på altanen och bara njöt av den guldgula färgen som äggulorna färgade glassen. Detta tillfälle ville jag så väldigt gärna dela med mig, så detta kan ni se i min sparade livesändning på min facebooksida! Jag njöt! Fullkompligt var fylld av eufori!!

Jag kan inte förstå, varför man ska fylla en plastbytta från GB med massa konstiga ingredienser såsom ärtprotein, när Johan använde sig av mina höns äggulor, honungen som sötade grädden och mjölken!? Inga smaktillsatser eller aromer, endast rena äkta produkter! Hur svårt kan det vara att tillverka äkta glass!?

För Johan var det säkert ingen "big deal" men för mig och min stolthet över hur bina jobbar och sliter med att samla in pollen och nektar, för att sedan lämna över den fina söta honung från samhället hos Ölme Prästgård & gästgiveri, till Johan som förädlar råvaror till något himmelskt gott!! Denna kunskap och respekt för mathantverk är något som jag uppskattar och tar stor del i mitt hjärta!

Jag kopplade ner min livesändning och njöt. Satt still i soffan på altanen, lät glassen smälta på min tunga och mun. Upplevde hur honungen gifte sig med äggulornas sötma, den krämiga grädden och söta mjölken som omslöt min själ och tog mig på en inre smakresa så tiden stannade upp.

Tack Johan och Ulrica, för att jag än en gång får ta del av ert hantverk! 

Kommer ni ihåg mitt inlägg som jag skrev 21 juni, där jag berättade om att min primörhonung fick vara en av många olika honungar från landet vid ett honungsevent som Svenska Bin arrangerade!? Kika gärna in på deras facebooksida, där de har lagt upp flera små korta filmer, där deltagarna berättar om sina upplevelser av eventet!

Som jag skrev i tidigare nämnda inlägg, skickade jag iväg honung för pollenanalys. Jag gjorde även häromdagen en livesändning på min facebooksida "Römossens Honung" där jag visade pollenanalysen! "-Men varför ska man göra en pollenanalys?" kanske ni undrar. Det är av den enkla anledningen, att få svart på vitt, vad just denna batch av honung innehåller. Jag vet att man gissar vad honungen innehåller med tanke på tidpunkten när man skattar och vilka växter som bina drar på för stunden. Men, detta är lika stor chans att vinna på triss, om man gissar vad för växter som bina har besökt och dragit in pollen och nektar till din honung. Jag fick besök av min biodlarkollega från "Torpets Honung" (ni måste följa henne på instagram!) och sa "smaka på denna honung och gissa vad för dragväxter bina varit på?". Hon svarade omgående "det kan jag inte". Det visste jag men ville ändå ställa frågan. Hon smakade på honungen och förklarade att hon inte kunde gissa, överhuvudtaget. Då la jag fram analysresultatet!

Vi båda var så förvånade över att det var hela 49 % sälg/vide i honungen! Den blommade i maj och honungen skattades 15 juni! Jag hade faktiskt själv gissat att den dominerande växten var maskros, men det var ju endast 7% av den! Så, ska man verkligen veta vad för något som bina har dragit på, så är det bara ett sätt att ta reda på, att skicka in för pollenanalys.

Men hur gör man? Jo, så här gör ni;

Mät upp ca 25-30 gram, av den honung du ämnar analysera, i en sk zip-påse. Kläm ur all luft ur påsen och dra igen "zippen". Lägg sedan denna påse med honungen i en ytterliggare Zip-påse och förslut med zippen. Dessa Zip-påsar köper du enklast hos ett kontorsföretag (t ex Kontorab). Du behöver inte ha stora påsar utan ganska små. Jag skriver mitt namn, adress direkt på påsen i det vita fältet. Sedan skriver jag en lapp med mina kontaktuppgifter (namn, adress, telefonnumer och mail) och lägger detta i ett vanligt kuvert.

Detta skickar jag då till "Blåklintens Bigårdar, Alf Andersson, Risbrunn 126, 842 94 Sveg". Efter ca 7-10 dagar ligger det ett brev i min brevlåda med en faktura på 500 kr(inkl moms) och pollenanalys! Det är som julafton när jag får hem det! 

En annan anledning till att man gör pollenanalys, är att faktiskt visa för konsumenten vad just min honung innehåller och att konsumenten kan lita på dig som biodlare, att du säljer lokalproducerad honung och framförallt, det är svensk honung! Då honungsfusket breder ut sig i landet, kan jag som biodlare påverka och även bevisa att min honung är svensk och t o m vilka växter som bina har besökt när de pollinerar i den omgivning som dina bikupor står. Om man som biodlare vill jobba med att sälja sorthonung, är det ännu viktigare att kunna påvisa att det är t ex lindhonung eller ljung som det står på etiketten.

Mitt råd är till dig som biodlare, gör en pollenanalys vid flera olika tidpunkter och jämför sedan de olika skattillfällena och lär känna din honung hur den ser ut i färg och även smakar! Mitt råd till dig som konsument, ställ krav på din biodlare och fråga vad för honung som du köper och uppmuntra din biodlare att göra en pollenanalys! På detta sätt, kan den lokalproducerade honungen vinna mark och i alla bästa världar, konkurrera ut den flaska sockersmeten som säljs till konsumenten. 

Avslutningsvis vill jag påminna dig om att följa min sida på Facebook "Römossens Honung" så missar du inte mina livesändningar och annat spännande! Där finns som sagt en livesändning där jag visar pollenanalysen!