Nu är vi inne i högsommaren och det efterlängtade regnet kom till slut här hos oss i Värmland. Trots den torka och saknad av regn har mina bin dragit in massor och det är fullt i skattlådorna så dessa är nu slungade. Men jag tänkte ta upp ett moment i slungningen och det är att sila sin honung.

När man har plockat in sina ramar från skattlådorna, går man efter en regel att 2/3 av ramen ska vara täckt av vax. Detta ger mig en liten fingervisning att vattenhalten är under 20% och risken för jäsning av honung är då liten. 

För att komma åt honungen täcker man av vaxet med en sk avtäckningsgaffel och på så sätt blottlägger varje honungscell. I detta moment blir det alltid lite vax kvar och små "trasiga celler" som bina lagar när honungsramen går tillbaka till bikupan efter slungningen. Detta leder till att när man slungar, så finns det alltid små partiklar av vax, pollen och eventuellt ett litet ben eller vinge av ett bi, som råkar komma i vägen i samband med att man tar honungsramen från bikupan.

För att råda bot på att vi får detta i vår burk eller flaska, så måste vi sila bort vaxresterna. Man pratar i detta fall om silning eller klarningstank. Klarningstank innebär att man häller all honung i ett stort kärl på någon kubik i volym och låter vaxresterna flyta upp till ytan och man tappar ut honungen längst ner av kärlet via en tappkran. Därefter så finsilar man. 

Jag använder mig av en sk rostfri dubbelsil som har två olika silar i samma moment. Bilden ovan ser ni den grövsta dimensionen där de grova vaxpartiklarna fastnar och honungen rinner ner till den finare silen och därefter rakt ner i min hink. 

Här ser ni hur de små mindre partiklar av vaxet har fastnat i den finare nätet i min rostfria sil. Jag gillar verkligen denna dubbelsil då den tar bort i två olika nivåer. Här får man vara lite vaken om man slungar stora mängder, så inte vaxet blir för mycket och sätter igen nätet och honungen inte kan rinna genom.

Här vet jag, att en del biodlare än nöjda med sin silning. Men det är inte jag! Jag vill inte ha en konsument som klagar på att de hittar en liten prick i sin honung som är köpt från mig! Därför silar jag en sista gång, dvs genom en tredje silduk i nylon. Det är en tunn nylonsil som liknar en tratt, som får hänga i en träställning. Nylonsilen finns i olika nivåer av masktäthet, ju finare masktäthet desto mer "skräp" fastnar i silen.

Här har honungen gått genom nylonsilen och ni ser att det finns små partiklar av vax längst ner i struten!  Efter denna silning, är honungen så genomsilad och fin att jag som biodlare inte kan få finare sil.

I denna bildserie är resultatet efter att jag har slungat 50 kg honung och betänk när ni slungar ännu mera, hur mycket vax som finns kvar i honungen, när du endast har använt dig av dubbelsilen...

Något som jag vill avsluta med och det är av största vikt! Använd enbart redskap och verktyg inom skattningen som är livsmedelsgodkända. Inget annat är ok, eller ens diskuterbart! Jag vet, att det fuskas och har fått det berättat för mig av biodlaren själv, att man har silat sin honung i nylonstrumpor... Jag blev illamående när jag fick detta berättat!

Jag hoppas att detta gav dig lite råd om hur du ska tänka på när du hanterar din honung som är ett livsmedel. Stort lycka till med årets skattning!